Avsnitt 4: Utfodring i praktiken

Veckans avsnitt handlar om hur hästföretagare kan tänka kring den praktiska utfodringen för att anpassa utfodringssystem och -strategier utifrån hästarnas behov. Dessutom diskuteras hästens hull och hur man vet att hästen får i sig en lagom mängd foder. Programledarna Frida Petters och Magdalena Åkerfeldt samtalar med Cecilia Müller, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och expert på hästars utfodring och skötsel. I avsnitt 2 av poddserien pratade vi med Cecilia om hästars behov av näring och varför grovfoder är så viktigt för hästar.

Vilka är de vanligaste foderrelaterade hälso- och välfärdsproblemen?

De mest frekventa problemen i västvärlden är störningar i mag- och tarmkanalen och beteendestörningar.

Det finns ökade vetenskapliga bevis för att ett högt hull på hästar är skadligt för den långsiktiga hälsan. Ett för högt hull innebär att hästen väger för mycket i relation till vad ben och leder är anpassade för. Hästar med för högt hull har ökad risk för rörelseasymmetrier, dvs de rör sig mer ojämnt. Feta hästar har också jobbigare att träna och att återhämta sig jämfört med en häst i normalhull. I vissa studier har man också sett en viss påverkan på hjärta och kärl när hästarna hör överhull.

Hur vet man vilket hull hästen är i?

Det man behöver göra är en hullbedömning, d.v.s man utvärderar på ett systematiskt sätt hur mycket underhudsfett hästen har på kroppen med hjälp av sina ögon och sina händer. Man känner igenom hästens kropp på vissa specifika anatomiska punkter och försöker skatta hur tjockt underhudsfettet är, och jämför det mot en hullbedömningsskala. Vi vet att en viss tjocklek på underhudsfettet är förknippat med ett lagom hull. Har hästen ett mycket tjockt lager underhudsfett, då finns det för mycket fett på kroppen för att det ska vara hälsosamt i det långa loppet. Är underhudsfettet å andra sidan för tunt är hästen lite väl mager och har inte någon energireserv att ta till om något skulle hända. Det finns alltså ett intervall i mitten av den här hullbedömningsskalan där man anser att det finns bäst förutsättningar för att hästen ska ha en långsiktig hälsa, och utanför det här intervallet kan hälsoriskerna öka.

Ur ett hästvälfärdsperspektiv, vilket innebär mest risker – en för tjock häst eller en för smal häst?

Med den kunskap vi har idag är det ett större hälsoproblem om hästen är för tjock än om den är lite för smal. Det är dock inte ett skäl till att alltid försöka hålla hästarna lite för smala. Ett lagom hull är bäst.

Var kan man få hjälp och guidning i hur man gör en hullbedömning?

Det finns en demonstration av hur man gör en hullbedömning på webbplatsen HästSverige.se, som SLU och några andra organisationer står bakom. Där finns också en beskrivning av hullbedömningsskalorna, så att man vet vad det är man ska titta efter och hur det ser ut vid olika hullpoäng. Det är viktigt att komma ihåg att en hullbedömning måste göras genom att känna på hästen. Det går inte att bedöma hästen ordentligt från ett foto eller en film.

Hullbedömningen går att applicera på alla raser och hästar som ser ut på alla möjliga sätt, eftersom det är tjockleken på underhudsfettet som man bedömer och inte hur hästen ser ut gällande andra aspekter.

Tjockleken på underhudsfettet står i direkt proportion till hästens energibalans. Om hästen äter mer energi än vad den gör av med blir den tjock och äter den mindre energi än vad den gör av med blir den smal.

Hur kan man göra rent praktiskt om man har många hästar och där det är en stor variation på olika hästars behov av näring och energi?

Det är vanligt att man inte har en homogen hästgrupp utan den är väldigt heterogen med olika raser, storlekar, åldrar och träningsintensiteter. Hur man kan styra utfodringen är beroende på vad man har för hästhållningssystem. Har man t.ex. en lösdrift där hästarna utfodras tillsammans i grupp är det svårt att styra fodergivan individuellt, och några hästar kommer att vara för tjocka, några för tunna och några mitt emellan. Men man kan tänka sig några lösningar på detta. Exempelvis kan man ta ut de hästar som tenderar att äta för mycket från flocken under delar av dagen, då de inte får tillgång till samma grovfoder. Man kan också behöva göra åtgärder i hästhållningssystemet för att kunna få till en mer individuellt anpassad utfodring. Sen finns det lösdriftssystem där man har en tidsstyrd utfodring med foderautomater, som kan vara en lösning. I vissa fall kanske man får överväga att byta stallsystem. Det vanligaste systemet att hålla hästar i Sverige idag är att de går i grupp på dagen, men i enskilda boxar på natten, och då finns det lite större möjligheter att styra utfodringen till olika hästar. Man får börja tänka i banorna att hitta olika sätt att separera grupper av hästar efter vilket hull de har eller efter vilket energibehov de har för att få till det på ett bra sätt.

Hur många gånger per dag ska en häst ha mat per dag?

Man kan inte säga hur många gånger en häst ska utfodras per dag för det beror på vad fodergivan är, vad är det för foder och vad är hästens behov. Ett vanligt exempel är om man har hästar som får en förhållandevis liten vallfodergiva, eftersom de inte har behov av mer energi och protein än vad en mindre vallfodergiva ger. Utfodrar man dessa hästar endast en gång per dag kommer de att äta upp fodergivan snabbt och då står de en lång tid per dygn utan något att tugga på. Det är inte en bra strategi. Vi vet att risken för magsår ökar när utfodringsintervallen blir väldigt långa och hästarna står på tom mage. Man behöver därför dela upp fodergivan på 2 till 4 gånger per dygn, så att hästarna får en jämnare fördelning av sin fodergiva över dygnet. Idealt är om man kan ge hästen på fri tillgång på vallfoder så att den själv kan välja när den vill äta och hur mycket, men det fungerar inte för alla hästar. Det finns de som blir alldeles för feta i ett sådant system.

Man bör alltså se till att hästarna har så korta intervaller som möjligt där de inte har tillgång till något foder alls att tugga på och man kan försöka fördela vallfodergivan jämnt över dygnet. Kan man inte fördela jämnt över dygnet bör man ge den största fodergivan innan det längsta uppehållet, för att på så sätt minska tiden hästen står utan foder.

Även vanlig stråsädeshalm räknas in som grovfoder. Har man en situation när man har förhållandevis små vallfodergivor är det jättebra att komplettera med stråsädeshalm av god hygienisk kvalitet för att ge hästarna mer ät- och födosökstid.

Automatiska utfodringssystem kan vara ett bra alternativ för att öka möjligheten att kunna utfodra jämnare över dygnet. En annan möjlighet för att få till en jämn fördelning av grovfodret är att se över foderstatens sammansättning. Grovfodret tar längre tid för hästarna att äta upp jämfört med ett kraftfoder, vilket innebär att ju mer kilo kraftfoder man stoppar in i foderstaten på bekostnad av grovfodret, desto mindre ättid får hästen. Ytterligare en aspekt är att matcha rätt vallfoder till rätt hästkategori. Till en häst som inte kan stå på fri tillgång och som inte kan äta så stora mängder vallfoder, kan man försöka välja ett vallfoder som har ett högt fiberinnehåll så att ättiden blir så lång som möjligt.

Besök hos Titti Jöngren, Grindtorps gård, som har hästar i aktivitetsbaserad grupphållning.

Företaget har inackordering med aktiv grupphållning (Active stable) och producerar och säljer också grovfoder. De har 16 hästar i Active stable, och det är det maximala antalet som de kan ha i systemet. Den begränsande faktorn är främst ätstationerna, där de har fyra ätplatser och det bör vara max 4 hästar per ätplats. Det är en stabil flock och består av hästar av olika ras, kön, storlek och ålder. Ytan de går på mockas varje dag.

Varje häst har en transponder, antingen kring halsen eller inflätat i manen. Grovfodret är analyserat och samtliga hästar har en beräknad foderstat. Varje år klockas hur lång tid det tar för varje häst att äta ett kilo grovfoder. Sedan räknas det ut hur lång ättid varje häst ska ha per dygn för att få i sig rätt mängd foder och dessa tider läggs in i systemet. Hästen får mat portionerat ut en gång i timmen dygnet runt. Hästarna har också fri tillgång på halm i en halmstation, för att få längre ättid. Grovfodret kompletteras med ett anpassat mineralfoder som de får tillsammans med lite havre (1 dl) som lockgiva i en kraftfoderstation. På kvällen kontrolleras i datorn att alla hästar ätit som de ska och har en häst ätit för lite kan det bero på att den tappat sin transponder eller är sjuk.

En fördel med systemet Active stable är att stressen kring utfodring uteblir. Hästarna får också gå i en stabil flock, där de kan ha sina kompisar och subgrupper, vilket är bra för hästvälfärden.

Vad är de viktigaste sakerna att tänka på vad gäller den hygieniska kvaliteten på foder?

Mycket kan gå fel vad gäller hygienen, men de två huvudsakliga problemen som kan uppstå i grovfoder är mögeltillväxt och bakterietillväxt. Mögeltillväxt är vanligare i torrt hö, under vinterlagringen, och även i riktigt torrt hösilage. Bakterieproblem i grovfoder är vanligare i blötare foder och beror ofta på en kontaminering av fodret vid skörden som ger en feljäsning, t.ex. att man har fått med jord, gödsel eller kadaver. En dålig hygien på fodret kan ge allvarliga konsekvenser, framför allt förgiftningar och luftvägsproblem hos hästarna.

I de flesta fall beror dammigt hö på mögelsporer. I praktiken kan man titta på hur dammet ser ut för att avgöra det. Ser dammet lätt och flygigt ut, nästan som rök, är det med största sannolikhet mögelsporer. Både människor och hästar kan få en astmatisk reaktion av att andas in mögelsporer. Ett annat problem med mögeltillväxt är att vissa typer av mögel kan bilda gifter, s.k. mykotoxiner, som kan orsaka ganska allvarliga förgiftningar hos hästar. Det går inte att säga vilken typ av mögel det är med blotta ögat, så man bör se allt mögel som potentiellt hälsofarligt och därför inte utfodra med sådant foder.

Hittar man mögel i inplastat foder, d.v.s. hösilage eller ensilage, och det bara är någon liten fläck som ser trådig eller luddig ut och det är lätt att få bort allt är det troligtvis på grund av en skada på plasten så att syre har kommit in. I de fallen behöver man inte slänga hela balen. Om man däremot ser att mögelfläcken blir större när man börjar gräva in i balen ska man slänga hela balen för det är ett tecken på att något i konserveringen gått snett.

Mögelangripet hö har oftast inte samma tydliga utseende som inplastat foder och är därmed inte lika lätt att upptäcka. Ett tecken är om det är dammigt. Det man kan göra är att titta noggrant på den sida av en fyrkantsbal där grässtråna är avskurna. Det brukar gå att se mögelangrepp med blotta ögat där, men man kan också ta hjälp av mobiltelefonens kamera för att få en förstoring. Om man upptäcker mögel bör man helst kassera hela balen för det är ganska svårt att separera de angripna delarna från resten av balen.

I inplastat foder kan man ibland också upptäcka små vita prickar. Detta är jästsvampar och de är i sig själv inte farliga och bildar inga sporer eller gifter. Däremot kan de fungera som dörröppnare för andra mikrober som bakterier och mögelsvampar, som kan vara mer hälsoskadliga. Därför kan det vara bra att ta bort partier med synliga jästsvampar så snart som möjligt.

Hur länge håller sig ett inplastat foder efter att man öppnat balen?

När man öppnar en ensilage- eller hösilagebal, så kan man direkt känna lukten. Luktar fodret friskt och fräscht och luktar det likadant efter ett antal dagar. Börjar det lukta unket eller börjar det bli varmt? Om man gräver i balen och känner att den är varm rakt igenom, då är det ett tecken på att det är en förskämningsprocess i gång och sådant foder ska man inte utfodra med.

Hur länge en bal kan stå öppen beror på utomhustemperaturen. Generellt brukar man säga att en öppnad bal håller sig i ca 5-7 dagar under tidig vår, sen höst och vinter. Men mitt i vintern med ihållande minusgrader håller sig en bal längre än så. Är det däremot sommar, sen vår eller tidig häst när det är varmare och framför allt fuktigare kommer förskämningsprocessen gå mycket snabbare. Då håller en bal kanske 3-4 dagar.

Ta för vana att titta, lukta och känna på fodret varje dag. Då lär man sig att känna igen när någonting börjar avvika. Man kan t.ex. upptäcka om det dyker upp mögelfläckar och då vet man att bäst-föredatum passerats.

Några myter om foder

Myt: En ensilagebal kan hålla sig fräsch längre om man luftar den, d.v.s. ”fluffar upp” ensilaget.

Cecilias kommentar: Det kan den göra om man är väldigt noga så att man inte har kvar några fuktiga tussar alls. Det man egentligen gör är att man i efterhand torkar färdigt fodret till hö. Gör man så här måste man vara jättenoga med att allt foder blir genomtorrt. Fuktiga tussar kommer börja mögla.

Myt: Hästar som äter ensilage löper större risk att få förgiftningssjukdomen botulism.

Cecilias kommentar: Botulism uppstår på grund av ett bakteriegift som kan bildas i en syrefri miljö, som man alltså har i inplastade balar. Bakterien heter Clostridium botulinum, giftet heter botulin och sjukdomen heter botulism. Botulism hos häst är inte förknippat med just ensilage, utan det är förknippat med dålig foderhygien i samband med skörd eller utfodring. Exempelvis foder som trampas ner i leriga hagar eller dåligt rengjorde fodertråg, foderhäckar. I dessa miljöer kan det också uppstå syrefria miljöer där bakterierna kan växa till.

Myt: Vita prickar i grovfodret är antingen sockerutfällningar, saltkristaller, mjölksyra eller B-vitamin.

Cecilias kommentar: De vita prickarna är jästsvampar och ingenting annat. De finns inte så mycket socker, salt eller mjölksyra i ett gräs så att det kan fällas ut på det här sättet. B-vitamin är nog en konstruerad historia av att man vet att det är jästsvampar och jäst är B-vitaminrikt. Men det är jästsvampar.

Myt: Fånghästar ska utfodras med hö och inte med ensilage.

Cecilias kommentar: Den vanligaste anledningen till att hästar får fång är insulinresistens. Om en häst är insulinresistent ska den inte äta foder som innehåller mycket socker, för man vill undvika en hög blodglukosrespons som ger en hög insulinrespons.Man ska äta foder som har en låg sockerhalt. Hö är bland det mest sockerrika man kan utfodra en häst med. Det är en fördel att utfodra en häst som har fått fång på grund av insulinresistens med ett foder med låg sockerhalt. Under ensileringsprocessen förbrukas det socker som finns i gräset och omvandlas till mjölksyra. Det gär att sockerhalten blir väldigt låg, så det är en fördel att utfodra en fånghäst med ett ensilage istället för ett hö.

Vilka är de viktigaste tipsen på vad hästföretagare ska tänka på för att undvika hälsoproblem hos sina hästar kopplat till foder och utfodring?

För att minska risken för utfodringsrelaterade hälso- och välfärdsproblem gäller att man baserar sin foderstat på grovfoder. Det är också viktigt att följa upp utfodringen, genom att man hullbedömer sina hästar regelbundet. Ser man att hullet börjar dra iväg uppåt eller nedåt är det viktigt att man vidtar åtgärder direkt och ökar eller minskar fodergivorna. Försök fördela fodergivorna så jämnt som möjligt över dygnet och var väldigt noggrann med den hygieniska kvaliteten på fodret.

Länk till hullbedömning med demofilm finns här: https://hastsverige.se/utfodring-och-miljo/utfodra-hasten/hullbedomning/, under rubriken ”Olika metoder att bedöma hull”.

Läs mer om aktiv grupphästhållning på HästSverige: Aktiv grupphästhållning/Active stable - HästSverige (hastsverige.se)