Avsnitt 9: (Sk)rida till verket – vägen till välfärd

Veckans avsnitt handlar om hur man ska tänka kring vad som är viktigast när det kommer till hästens välfärd och vilket ansvar vi som hästföretagare och hästägare har för att ge hästen ett värdigt liv. Programledarna Frida Petters och Magdalena Åkerfeldt träffar återigen Sofie Viksten Engfors, etolog och forskare inom hästvälfärd, och Petra Andersson, doktor i praktisk filosofi som har forskat kring ridsport och hästvälfärd, för att diskutera mer om filosofiska aspekter och moraliska dilemman i hästhållningen.

Hur ska man tänk kring vilka parametrar som är viktigast när det kommer till hästarnas välfärd? Ett exempel, att hålla häst i flock kan öka risken för att hästen skadar sig, men att hålla hästar ensamma inverkar ju också negativt på hästarna.

Just det där är väldigt lätt. Där finns det väldigt mycket forskning och vi överskattar skaderisken väldigt mycket. Har man rätt förutsättningar för att ha hästarna tillsammans är skaderisken väldigt låg. Det är betydligt fler negativa aspekter av att hålla hästen ensam jämfört med att hålla den i grupp. Men det förutsätter en stabil grupp, en tillräckligt stor hage, att de inte behöver trängas vid grindar och att man tänker till när man ska släppa ihop hästar så att man sätter ihop en grupp som trivs ihop. Uppfyller man de kriterierna så finns det goda förutsättningar för ett skadefritt hästhållande.

Om vi upplever det som en större skaderisk att ha hästar i flock och ha dem ute i kuperad hage än att de går en och en i små grusade fyrkanter, så speglar det snarare att vi människor inte är speciellt duktiga på riskbedömning. Då blir vi mer rädda och att undvika skador låter vi få kosta ett högre pris. Då är det naturligtvis skador som att man kommer ut i hagen och ens häst har en söndersparkad has. Det är ett så skräckinjagande scenario. Om någon i vår närhet varit med om det så känner vi till det och vi berättar för varandra om det. Men att kombinationen av vanlig ridträning och ett stillastående liv på box nattetid och en liten ruta några timmar om dagen i mycket högre grad ökar risken för diverse typer av hältor, ledinflammationer och sånt tänker vi inte i lika hög grad på. Det har att göra med hur människor värderar risker. En hel del av forskningen har tittat på skadestatistik från försäkringsbolag, så det är verkligen hårda fakta.

Om man fattar ett dumt beslut som inte gynnar hästvälfärden är risken att hästen får ett stereotypt beteende som sedan sitter kvar resten av hästens liv. Så det kan få väldigt digra konsekvenser för hästen. Så man bör verkligen fundera ett varv till innan man försöker tulla på grupp, gräs och galopp.

Hur tillgodoser man hästens behov av rörelse, social kontakt och födosök om man inte har tillgång till bra hagar?

Det finns inget som direkt talar för att en brist i välfärden inom ett område kan kompenseras med ett annat område. Däremot är det naturligtvis bättre om det brister i ett område jämfört med flera. Så om man inte har tillräckligt med hagar, tror jag att man har visat att lösdrift inte nödvändigtvis kräver så stor yta om man tänker till och planerar ytan. Men man behöver tänka till med hur man placerar foder och vatten för att få hästarna att röra sig på den ytan. Då är vi inne på berikade hagar och om man inte har berikade hagar, så se till att berika dem. Det går inte att trolla fram yta, men att arbeta med den yta man hör bör ju vara möjligt.

Det finns de som tycker att hästar som tränas och tävlas på en hög nivå får tillräckligt med rörelse i och med det. Räcker det, kan det vara tillräckligt?

De vetenskapliga bevisen är överväldigande. De studier som har gjorts visar väldigt entydigt att risken för tidig utslagning, hältor etc. hos hästar i medel eller hårdare träning minskar drastiskt om de får vara ute i vettiga hagar med sällskap. Det tycks handla om olika saker, det är olika typer av rörelse. Det kanske är så att träningen räcker för att tillgodose någon form av rörelsebehov, men det verkar inte räcka för att hästens kropp och sinne ska få det den behöver. Det kanske är så att särskilt hästar som tränas under ordnade former, strikt och tydligt, de kanske i särskilt hög grad behöver få möjlighet att röra sig på ett friare sätt? Just därför att de tränas. Träning är ju samtidigt uppbyggande och belastande och de rörelser de gör kan vara omfattande och krävande, men inte de som hästen skulle ha gjort om den fick välja. Vi styr ju ganska noggrant inom alla grenar hur hästen rör sig när vi tränar och tävlar. Under den tiden får hästen röra sig, men den får inte röra sig i in kropp på sitt vis. Den rörelsen är troligtvis mer positivt hälsobringande.

Vi har ett ansvar för att se till att hästarna har ett bra liv. Vilka moraliska dilemman står vi inför när vi håller hästar?

Jag tror att vi står inför flera moraliska dilemman eller utmaningar, men ett sådant problem är att vi ofta befinner oss i situationer där beslut som borde vara ganska svåra att fatta, fattas ganska lättvindigt. Det verkar vara ganska lätt för många hästmänniskor, oavsett om man är hobbyhästägare eller företagare, att fatta beslutet att hästen ska tillbringa många timmar om dygnet i stallet. Trots att det borde vara ett svårt beslut att fatta för att det inte är bra för hästen. Hästen får inte ut något särskilt av det, har ingen behållning av den tiden. Det verkar också vara ganska lätt att fatta beslutet att hästen ska vara ute i en ganska liten, individuell, grusad fyrkantig hage. Det är också ett beslut som borde vara ganska svårt att fatta, för att en sådan hage inte ger hästen det som utevistelsen ska ge den. Nu pratar jag naturligtvis inte om hästar som behöver stå stilla på grund av skada.

Ofta kan det vara så att man känner att förutsättningarna gjort att man behövt fatta ett visst beslut, alltså att det inte funnits något alternativ. Men det är också så att inte alla anläggningar där det hålls hästar är särskilt lämpliga för att hålla häst, eller man kanske borde ha betydligt färre hästar på en del anläggningar. Det är naturligtvis jobbigt om ens liv, livsstil och försörjning är uppbyggd på ett visst vis. Då tar det ju emot oerhört mycket att komma till insikt om att den anläggning jag har inte är bra för mina hästar. Det är inte bara att skaffa en annan anläggning. Så det är naturligtvis tunga, svåra och jobbiga tankar som det är lätt att förstå att man inte vill gå runt och tänka. Man alla gårdar är inte lämpliga att ha häst på.

Finns det några bra frågor att ställa sig själv som hästföretagare för att utvärdera sig själv och sin hästhållning?

Än en gång vill jag upprepa det här med grupp, gräs och galopp. Om vi som hästföretagare verkligen håller fast vid den kunskap som de flesta av oss har, att det är så att hästar är flockdjur som behöver ägna extremt mycket tid åt att i sakta mak gå runt och söka föda och att göra det tillsammans. Då borde vi också vara mindre benägna att begränsa deras utevistelse så mycket som faktiskt sker ganska ofta.

Jag gjorde en studie där jag ställde frågor om den här typen av saker. Då kunde vi se att i princip alla som svarade visste mycket väl att hästar behöver vara ute tillsammans på stora ytor. Sen kommenterade de ändå i stil med att om man inte har sådana ytor så går små hagar lika bra. Det är i hög grad troligtvis ett sätt att skydda sig själv. Det är konstigt om man vet att hästar behöver en viss sak, men så går något annat betydligt sämre lika bra. Det går inte ihop. Det är ett exempel på när man inte håller fast vid att hästen faktiskt är ett flockdjur som mår bäst av att tillbringa sina dagar i sakta rörelse, med enstaka små sprinter, tillsammans med andra hästar.

Mycket av det vi får lära oss att betrakta som vanliga eller normala hästbeteenden i själva verket är uttryck för sådant som inte är speciellt bra. Vi har alla hört om när en häst gör något som upplevs som negativt eller irriterande, hur människorna runt omkring hästen säger att den hästen är ju sådan. Till exempel hästen som står och viftar mycket med huvudet i boxen, en häst som står och sparkar, eller en häst som visar sig aggressiv ofta. Det innebär att hästen står och säger någonting och vi lyssnar inte, vi bara ser det som något som inte går att göra något åt.

Magdalena och Frida avslutar med ett summerande samtal om poddserien.

Petra Andersson medverkar i en artikel om olika syn på vad som är bra hästvälfärd Olika syn på vad som är bra välfärd – Stiftelsen Hästforskning (hastforskning.se)