Bärometer 2021 – vart tar bären vägen?

Sammanställningen visar att den kommersiella insamlingen av vilda bär uppgick till 25 000 ton. Det motsvarar några enstaka procent av den årliga bärproduktionen i Sveriges natur. Blåbär och lingon dominerar medan hjortron utgör några enstaka procent. Merparten av bären plockades av drygt 5 000 thailändska bärplockare som var knutna till ett tiotal svenska bärhandlare men anställda av utländska bemanningsföretag. En mindre del av bären plockades av enskilda bärplockare, ofta med härkomst från länder i östra Europa.

Efter insamlingen går bären skilda vägar. Den största delen rensas och fryses av en handfull svenska bärgrossister, men en mindre del exporteras färska till utländska företag. Samtidigt importerar svenska bärgrossister en betydande mängd vilda bär från utlandet. En del av dessa stannar i Sverige medan andra återexporteras. I slutändan säljs ungefär hälften av bären som hanteras till inhemsk livsmedelsindustri. Resten säljs till utländska företag som producerar livsmedel (mestadels lingon) och hälsopreparat (enbart blåbär som innehåller eftertraktade antioxidanter).

– Tvärtemot den bild som ofta målas upp av svensk bärindustri, så används alltså mer än hälften av de insamlade bären till inhemsk livsmedelsproduktion, säger Johnn Andersson, forskare vid Uppsala universitet.

Den inhemska livsmedelsproduktionen är emellertid av enkel karaktär och består mestadels av syltproduktion. Det är också vanligt att livsmedelsindustrin ersätter svenska blåbär med odlade blåbär som importeras från Nord- och Sydamerika.

Parallellt med den kommersiella insamlingen av vilda bär sker privat bärplockning för husbehov. Svenska hushåll köper också bär direkt från enskilda bärplockare som bedriver försäljning på marknader och via sociala medier. Omfattningen på denna verksamhet är svår att uppskatta, men det är troligt att den omsätter en betydligt mindre mängd bär än bärindustrin.

Författare: Johnn Andersson (Uppsala universitet) och Charlotta Hedberg (Umeå universitet)

Arbetet är en del av forskningscentrumet FINEST och forskningsprojektet WiBS, båda finansierade av forskningsrådet Formas.